Historik

2014 var det dags att göra ny skylt tiull hundhuset !! Den gamla har suttit där i 33 år !!

Om jag går 5 generationer tillbaks i tiden hamnar jag på denne mans fantastiska leverne. Bilden på bokens omslag föreställer Per Mattsson på väg till Stockholm på en av sina 69 resor med häst och kärra för att sälja skogsfågel. Bilden tecknad av Emil Clahr. Per Mattsson (grundare av Mattespellas gården) i Vängsbo var min farfarsmorfar född 16/12 1784 död 24/4 1861. Om denna man och jägare går att läsa i, Känt folk i gamla Ovanåker. utgiven av Hans Lidman 1943. Där kan bl.a läsas att Per Mattsson gjorde 69 resor till Stockholm ( 30 mil enkel resa) med häst och kärra, för att sälja skogsfågel. Mattsson hade planerat ett göra en 70-de resa men hälsan satte stopp för den. Dessa resor gav ett stort netto och Per Mattsson blev en förmögen man. Den kärra han använde var speciell, för han hade gjort den dubbelbottnad så han kunde lägga skämd fågel i lönnfacket, när han kom till Stockholm och skulle tulla fågeln. Väl inne i staden gick all fågel åt som smör i solsken.

Per Mattsson var även en stor björnjägare. Han fångade och sköt ett stort antal björnar i Ryggesbo fäbodställe. En sommar köpte han en häst för 5 riksdaler och ledde den till Övervallarna, Ryggesbo. Vid en stor kallkälla sköt han hästen och släpade den ner i källan, så köttet ej skulle förruttna så fort. Därefter stängde han in platsen med ett primitivt stängsel. En smal passage lämnades öppen till källan och där placerade han en stor björnsax. Så for han till kyrkan och lät kungöra att björnsax var utlagd på angiven plats, varvid han var befriad från ansvar om djur eller människor skulle råka hamna i saxen. Vid denna åtel sköt Per Mattsson ett stort antal björnar. Den sax som Per använde finns idag bevarad på Ovanåkers hembygdsgård. Per Mattsson sköt ochså ett stort antal björnar från s.k. gäll. En platå byggdes i något träd, intill något djur som björnen slagit. Det hände att han fick sitta hela nätterna ibland när han skjutit på någon björn med mynningsladdaren, och ej visste hur skottet tagit.

Som erkänsla för alla dödade björnar, erhöll Per Mattsson av Patriotiska sällskapet en stor silvermedalj med följande inskription " Till Per Mattsson i Vängsbo för drift och skicklighet i odjurs fångande". Medaljen tilldelades Mattsson av självaste kung Karl XIV. (Karl den fjortonde). Varje gång han sedan besökte Stockholm, bar han medaljen på bröstet i gult och blått band. Mötte han då kungen, vilket ofta inträffade, tog denne av sig hatten och log igenkännande åt den gamle björndödaren. Denna medalj har jag idag i min ägo efter olika arvsskiften. Någon gång under tidigt 1900-tal gjordes medaljen om till en brosch varvid den också förgylldes. På den tiden var det en annan syn på rovdjuren (odjuren) än dagens rovdjurspolitik. Då fick man åka till kungen och få medalj för en god gärning. Skjuter man idag ett rovdjur, är det ett av de grövsta brott man kan begå. Är det inte otroligt så säg?

Andjakt efter Voxnan någon gång mellan 1910-1920. Två av mina farbröder "Tors-Olle" Olsson ( f 17/6 1901 d 20/7 1951 och "Tors-Per" Olsson ( f 14/1 1896 d 25/8 1925). Bak i båten står "Jonpers-Jonke" Jonas Jonsson ( f 1893 d 1982), alla från Klon. O.B.S alla änder i båten.

Det har tydligen funnits jämthundar på gården Tors i Klon innan den blev erkänd som egen ras. En bild från någon gång mellan 1935-41. Farmor Anna avled 1941 så denna bild är tagen innan dess. På bilden fr.v: Faster Edith f 1910 d 2000, farfar Olof Persson f 1873 d 1968, farmor Anna f 1871 d 1941, pappa Arvid f 1913 d 1997 och farbror Olle f 1901 d 1951. Inget konstigt med det. men tittar man ser man en mycket snygg jämthund på bilden också. Pappa Arvid jagade det mesta med vad han kallade Norrlandsspets, fågel, hare och mest ekorre. På den tiden fick han 5 kronor för ett ekorrskinn, lika mycket som man hade i dagpenning på den tiden. Lönade sig bättre att jaga ekorre än att dagsverka. Jämthunden blev ju egen ras i slutet av 1940-talet. Pappa skaffade sin första renrasiga jämthund år 1952 från Jöns Jönsson i Storåbränna som hette Jass. Man han hade tydligen jämthundar tidigare innan dom var erkänd som ras. Detta är mycket intressant!!!

Min farbror Tors-Olle Olsson (F 1901- d 1951) med sin gråhund Roy någon gång på 1940-talet. Sitter här på vägen, mittför där vi 1979 byggde vår villa i Klon.

9/11 1952. Min far, Arvid Olsson har här skjutit en 9-taggare på Stavsåsen för hunden Påver.

Nu 60 år senare, hänger denna trofé på min gäststugevägg i Klon.

Från den berömda besikningsresan år 1946. Efter detta erkändes jämthunden som en egen ras. Här vid Storåbränna i norra Jämtland hos Jöns Jönsson till vänster med sin hund Skytt 1022PP, Hjalmar Berghag, Helge Jonsson Thorsten Jonsson, Axel Lindgren och Carl Leuhusen. Foto: B.O. Jahnsson. Ur boken Älghundar och älghundklubbar under 100 år.

Pappa Arvids första renrasiga jämthund som köptes av Jöns Jönsson, Storåbränna år 1952. Visst finns det stora likheter med den hund Skytt som Jöns Jönsson hade år 1946!!

Jass tar igen sig på bron.

15/3 1979. Här ses Arvid Olsson, Jöns fru, Jöns Jönsson, Storåbränna, 36 år efter att jämthunden blev erkänd som ras. Och 27 år efter att pappa Arvid köpt sin första renrasiga jämthund Jass från Jöns J. Vi hade varit till Almdalen och hämtat min jämthund SJCH Ruff som gått över fjället med storoxe och hamnade där för Erik Hjalmar Olofsson hade en stövartik som löpte.

15/9 1979. Jöns Jönsson och Arvid Olsson kollar några troféer som Storåbrännas jaktlag skjutit under veckan. Vi blev inbjudna på kaffe. Där snackades jakt och jämthundsminnen av bara den. Tänk om man hade haft en bandspelare och fått spara dessa samtal till eftervärlden!!

1957. Arvid Olsson och Bertil Hansson rökte fläsk och kött vid bastan, Stocka Klon. Står här och pratar med Jöns-Henning Eriksson från Höjen som är på väg till kvarnen i Viksjöfors för att hämta malet mjöl. Rakt bakom där dom står har jag byggt min villa år 1979. OBS: Då var det vänstertrafik!

Kråkberget 1958. Innan jag fick licens på hagelvapen var jag ofta med "Båta-Hans-Erik Hansson, Böle ( 20 år här, själv var jag 14 år) och jagade. Här har han just skjutit en ekorre som flåddes. Var efterfrågan på skinn på den tiden. Vi köpte strax efter en smålandsstövare som hette King ilag med Stone Eriksson och "Nirs-Jonke" Johansson. Det var tider det!

Min första stövare som hette Krut och var född 1959. En riktig rävdräpare.

Krut med en av sina rävar.

Göran Olsson och Krut med 2 rävar 1963.

1960-talet !! Innanför stängslet: Pappa Arvids Jämttik och drevern Tina ! Mina två hundar, stövaren Krut ( som var född 1959 och utanför foxterriern Marina !! Riktiga rävdräpare det där !! Marina var född 1/2 1966 och hade reg.nr S 9419/66 sl. Uppf Bengt Olsson, Morabo, Alfta.

En dagsjakt 1964

I början av 1970-talet fanns det gott om räv innan rävskabben drabbade stammen. Då kunde man även skjuta en del räv på vakskytte också.

8/2 1971 sköt jag tre rävar samma natt.

Mina älsklingar år 1977. Tina f 1977, SJCH Ruff f 1972 0ch dottern Maria f 1973.

Julhelgen 1976. Dottern Maria 3 år på pulktur med sin bäste kompis SJCH Ruff S 13386/72 H.

1980. Pluttjack, Maria och Henric.

8/12 1976 sköt jag doublé på råbock för vår drever Tanja.

År 1977 var vi till Bosse Malmkvist, Överberget, Idenor, Malmbos kennel och hämtade drevervalpen Malmbos Ylva född 22/5 1977. Fr.v: Bo Malmkvist, Arvid Olsson och Maria Olsson, 4 år. Drevertiken Ylva.

13/7 1977. Bosse Malmkvist med skinnet efter ett lodjur han sköt på stånd för Malmbos Chang år 1973. På den tiden kunde man ha vapnen på väggen för beskådande. Det är ju helt andra regler som gäller nu för tiden.

Man skjuter en och annan räv nuförtiden också om tillfälle ges.

9/11 2010.

Åttonde räven vintern 2010-2011.

Det blev några rävar säsongen 2011-2012 också.

13/12 2013 hade äntligen min byggsten kommit upp i Svenska Fönster Arena.!!

Hur allt började..

Jaktintresset har funnits med sedan barndomen. Min far Arvid Olsson har haft älghundar sedan 1940-talet. Har även funnits drevrar på gården. Själv skaffade jag mig min första stövare vid 15 års ålder, 1959. Det var en blandning mellan schiller och hamilton som hette Krut. Krut var en hejare på räv men drev även hare med den äran. Följden blev att jag skaffade mig en släthårig foxterrier som hette Marina. Rävarnas skräck i gryten. Fick ej licens på hagelgevär förrän vid 16 år. Började jaga älg 1964 var då 20 år. Man fick ej licens på kulvapen förrän man gjort lumpen. Det var dåtidens jägarexamen. Satt på pass de 8 första åren. 1972 frågade jaktledaren Elver Nilsson om jag kunde ta en av pappa Arvids unghundar och gå med för att röra om i markerna, för det var brist på hundförare. Älgstammen var då på kraftig uppgång. Jag kommer ihåg att jag en dag såg 16 älgar men Ruff var då för orutinerad för att jag skulle lyckas skjuta någon själv. Andra året var han en fullvärdig ståndhund som nästan alltid ställde älgen i upptaget. Som sagt med kulmen 1979 då jag sköt 7 älgar på stånd för honom en och samma dag. 1977  skaffade jag min andra jämthund, Tina som också blev SJCH, undan henne tog jag min första valpkull 1979. Då startade jag kenneln. Älgstammen var under dessa år på topp, vi låg på en avskjutning på 15-19 älgar/1000 ha. Då fanns det träningsmöjligheter för hundarna. Efter det har jag fått fram en Champion i snitt vart tredje år, tills ungefär 2005 när vargen gjorde intrång i våra marker. Nu ligger avskjutningen på ca 0,8 - 1,5 älgar/1000 ha. Träningsmöjligheterna är nästan obefintliga, när "gråben" smyger runt i markerna. Tydligen har rovdjuren blivit mer värda än landsbygdsbefolkningen. Vi skall tydligen utrotas.
 
Klicka på bilden för info:

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

28.03 | 10:16

Vet du om Per Halvarsson hade bröderna Gunnar och Oskar; den senare skulle ha råkat ut för en jaktolycka och dog då han "kolvknackade" ett djur med hagelbössan?

...
28.03 | 10:06

Jag är osäker på släktskapet ?? När pappa min började jaga i Hotagen 1963 vet jag att det var en äldre herre med som hette Karl Halvarsson.

...
27.03 | 15:36

Ovan Per Halvarsson, är det en av bröderna efter Karl Halvarsson och bror till Gunnar Halvarsson från Gunnarvattnet? En avlägsen släkting som undrar...

...
17.02 | 07:34

Ja, mycket tragiskt det som hände! Fick blodförgiftning när han försökte rensa bort halm som fastnat i kedjehjulet som drev självbindarhjulet !

...
Du gillar den här sidan