Jakthistorier

December 1975, Hans Olén, Erland Nilsson och Göran Olsson. En bild från när vi ställde iordning inför Älghornsutställningen i Edsbyns Muséum, December 1975-1976. En episod om hur fantastisk en jämthund kan vara !! Det är december 1975. åkte hem och hämtade Ruff S 13386 /72. Åker upp på Kråkberget ca 2-3 km ifrån föräldrahemmet där jag hade honom då. Bodde själv i lägenhet i Edsbyn. Var snö nästan till stövelskaften, men tänkte han kan ju få springa lös en sväng och motionera sig lite. Ruff försvinner och blir borta. Går så småningom i löpan och kan konstatera att han fått tag i en älg som gått undan. Fanns ju ingen pejl på den tiden. Själv skulle jag upp till Edsbyns Museum till kl 17 för vi skulle arrangera en älghornsutställning om kommunens älgtroféer. Gjorde en sväng efter Faluvägen och konstaterar att älg oh hund passerat där, ca 5 km från platsen jag släppte Ruff. Efter att vi var klar på Muséet åkte jag tillbaks dit jag släppt Ruff men ingen hund. Där hade jag lagt ut en regnkappa om han skulle komma tillbaka. På morgonen innan jobbet ringer jag hem till pappa Arvid och undrar om Ruff ev kommit hem, för de där vägarna kände han till så väl. Då säger pappa att Ruff varit hem vid 4-tiden på morgonen för de övriga hundarna skällde. Han var ut och lockade på honom, men han sprang runt bryggstugan och försvann. Dörren till hundhagen var öppen så det var bara att hoppa in och lägga sig. Vid kvart över sex åkte jag hem för att kolla om han låg i kojan, men där var det tomt. Åker då upp till Kråkberget ca 3 km där jag släppt honom. När jag kommer dit ser jag på håll att det sticker upp 2 hundöron genom snön ( Det hade snöat hela natten). Man blev ju nästa gråtfärdig och imponerad. Vilken instinkt en hund har ?? Han hade varit hen på morgonen och bara att hoppa in i kojan och lagt sig, men det var tydligen något som var fel ( kanske att min bil ej fanns där) så han gick tillbaks till utgångsplatsen och inväntade "husse" . Detta är ju helt fantastiskt !! Man kan lita på att dom söker sig tillbaka till "flockledaren" Fantastiska djur, detta kan man ej fatta !!?? Där fick man en påminnelse att: Gå aldrig ifrån hunden !!!!

Den jakt som här skildras i text och bild härrör sig från den 4/12 1994. Vi jagade hos Erland Olsson på Storas marker i Voxnabruk. Förmiddagspasset avlöpte utan några större incidenter. Erland fällde en kalv på stånd för sin gråhund. Kalven fraktades fram och Erland och några gubbar skulle bege sig till slakteriet för att ta reda på kalven. Erland frågade då om det var någon som ville jaga mer på eftermiddagen, så skulle vi få några nya såtar att gå i. Vi var två som ville jaga mer, undertecknad, Göran Olsson och Harald Gustavsson, Delsbo. Vi åkte upp efter en skogsbilväg. Harald skulle ta den högra sidan med sin gråhund Fax och jag den vänstra med min jämthund DCH Torsbackens Nalle. Jag parkerar på en vändplan och och släpper ut Nalle som försvinner ner efter vägen. Jag väntar ca 15 minuter och tar ut min ungtik Torsbackens Tessy för rastning. Går så småningom längs vägen för att se vart Nalle tagit vägen ( var lite pudersnö ). När jag kommit något hunratal meter ner efter vägen får jag höra Nalle stå och skälla ståndskall, men på den sida som Harald skulle gå. Jag tar fram mobilen och försöker ringa Harald men han har ej telefonen på. Vi saknade komradio. Jag går upp i rätt vind och avancerar mot ståndet. När jag kommer så pass nära så man får ta det riktigt försiktigt, får jag se Harald framför mig. Han har ögonkontakt med ståndet, samtidigt som han har koll bakåt för han förstår att jag skall komma smygandes. Haralds gråhund Fax och min ungtik Tessy hade nu också anslutit sig till ståndet så det var ett rejält skällande. Harald gör tecken till mig ( med händerna upp mot huvudet ) att det är en tjur hundarn skäller på. Jag gör tecken till Harald att gå fram och skjuta. Jag avvaktar och så småningom smäller ett skott, så jag antar att jakten är över, och närmar mig skottplatsen. När jag kommer fram står Harald där med mössan och hörselskydden i nacken och funderar. På marken ligger två hornhalvor med sju taggar på varje sida, men ingen älg. Nu börjar en diskussion mellan oss om vad som egentligen hade hänt. Harald berättar att tjurten stöp direkt när det small. När han närmar sig skottplatsen reser sig plötsligt tjuren och sticker iväg med tre hundar efter sig. Kvar på marken ligger hornen tjuren tappade när han stöp. ( Antagligen ett högt skott i taggutskottet) Jag säger till Harald att hålla upp hornen så jag får ta en bild på en riktig troféjägare som har hornen av en rejäl 14-taggare men ingen älg. Fortsättning bild 2.

När vi står där får vi åter höra hundarna i fast stånd några hundratal meter längre ner. Vi går åter mot ståndet. När vi närmar oss ståndet säger jag till Harald att nu bär jag hornen så får du fortsätta skjuta som har börjat. Han smyger fram och fäller tjuren. När jag kommer fram utbryter ett riktigt hundslagsmål mellan Fax och Nalle. Jag får tag i Nalle och lyfter upp honom samtidigt som Fax hugger mot honom men träffar mig i handen. Vi kopplar hundarna och tar ur älgen. Jag säger grattis till Harald och han tackar för trofén. Men det var ju synd att han tappade hornen. Det är väl inga problen, det är väl bara att montera fast dom på pannbenet säger jag. Då säger Harald att där hade han satt avfångningsskottet. Vi får så småningom tag i Erland på mobilen så han kommer med älgdragaren och vi forslar fram tjuren till slakteriet för att flås. Dramatiken var ej över i.o.m detta. Handen som Fax högg mig i hade nu svullnat upp rejält och var rejält öm och blödde. Så för min del slutade dagen med färd till akuten på Bollnäs sjukhus för rengöring, drän.slang och stelkrampsspruta. En jaktdag var tillända där nästan inget hände på förmiddagen men desto mer på eftermiddagen. Men det är ju sådana jaktdagar man aldrig glömmer. Hornen pryder nu väggen i Haralds grillstuga i Delsbo.

Här får min ungtik Torsbackens Tessy vara med Harald när han tar ur. De andra slagskämparna får finna sig i att vara bundna.

En lite annorlunda trofèjakt. 29/10 2011. Ryggesbo jaktlag har två tjurar och tre kalvar kvar att fälla. Vi måste skjuta en kalv innan vi får skjuta nästa stora för de skall följas åt. Hör på radion att några i jaktlaget sett en större tjur i marken. ( Denna hade varit lovlig att fälla om vi först lyckats fälla en kalv). Totalt hade fyra stycken sett tjuren, som sedermera fått en hund efter sig och nu ökat farten rejält. Själv sitter jag vid en väg och väntar på min tik Torsbackens Milla som är på Mörtberget. En post inte allt för långt från mig rapporterar att en stor tjur passerat i hög fart med hund efter sig. Efter en stund får jag höra tjuren komma dånandes genom skogen rakt mot mig, knak, brak, frustande och ljudet av älghorn som slår mot granstammarna. Tjuren svänger längs vägen men kommer ut strax nedanför mig. Då hade jag kameran "sjutklar". Tar två snabba bilder så är tjuren borta. Tyckte i ögonvrån att han endast hade en skovel på höger sida. Pratar med posten som satt närmast mig och fick bekräftat att han hade båda hornen när han passerade där. Så jag tänkte att jag får väl bakspåra tjuren och se om jag kan hitta den vänstra skoveln. Och mycket riktigt så efter några hundra meter så finner jag hornet, som tjuren stött av mot några granstammar i det täta ungskogen.

Här går det undan.

Här är den tappade 9-taggade skoveln återfunnen. Halv trofè utan skottlossning. Göran Olsson och Torsbackens Milla.

Lördagen den 15/11 2014, jagar vi kalv i Ryggesbo Jaktlag. Jag går med Eldsjöns Akeela. Hon tar upp 500 meter i rak medvind så jag hör ej något upptag. Hör på radion att några hör en hund skälla på det berg jag går. Ringer upp halsbandet och får då höra att det är fast stånd. P.g.a vinden måste jag gå runt ståndet för att det ej ska få vind av mig. Efter att hon skällt 1,5 timma så är jag inne på ståndet! Döm om min förvåning när jag upptäcker att det är en kronhjort hon skäller på. Ingen har tidigare varken sett eller vetat att det fanns sådana djur på dessa marker. Smyger in på ca 30 meter och får denna bild. (Pga dis och regn är det svårt med skärpan) !!! Fortsättning nästa bild !!

Ja, vad gör man i detta läge ???? Jag lägger ifrån mig geväret och bältet och tänker att jag ska försöka smyga mig så närma det bara går !! I skydd av en sten lyckas jag ta mig in på endast 5 meter och få denna bild. När han upptäcker mig skenar han upp på en skogsbilväg och följer den till vägänden och sedan utför Ryggesboberget ner till Hässjaån ca 2 km därifrån där han går över. Som tur är så är det mycket högt vatten denna höst så där släpper Akeela och kommer raka spåret tillbaka till husse !!! Vad som helst kan hända i älgskogen ! 2 veckor tidigare skällde hon björn så man vet aldrig vad dom har för djur, bäst att vara aktsam när man smyger upp på stånden !!! Det är väl bara en tidsfråga innan vi har vildsvinen här också ???? Men det man bävar mest för är ju om hundarna kommer i kontakt med vargen !! För då är det väl slut på det roliga !!???

Vid svarta pricken satt jag när hon skällde, (vid röda pricken). Fick gå runt till vänster och ut mot vändplan och upp till ståndet. Efter att jag stött tog hjorten vägen till höger och sedan vägen som går upp mot högsten på Ryggesboberget. Därefter vinklade han ner över berget och korsade Sidskogsvägen strax norr om Jössebo och därefter ner och över Hässjaån. Där vände Akeela och tog direkt bakspåren klockrent tillbaka till husse. Jätteskönt när återgången fungerar till 100% !!!

Klicka på bilden för info:

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

28.03 | 10:16

Vet du om Per Halvarsson hade bröderna Gunnar och Oskar; den senare skulle ha råkat ut för en jaktolycka och dog då han "kolvknackade" ett djur med hagelbössan?

...
28.03 | 10:06

Jag är osäker på släktskapet ?? När pappa min började jaga i Hotagen 1963 vet jag att det var en äldre herre med som hette Karl Halvarsson.

...
27.03 | 15:36

Ovan Per Halvarsson, är det en av bröderna efter Karl Halvarsson och bror till Gunnar Halvarsson från Gunnarvattnet? En avlägsen släkting som undrar...

...
17.02 | 07:34

Ja, mycket tragiskt det som hände! Fick blodförgiftning när han försökte rensa bort halm som fastnat i kedjehjulet som drev självbindarhjulet !

...
Du gillar den här sidan